Tyresö var med som alternativ när vi hamnade i Huddinge för många år sedan. Därför har nyfikenheten varit stor. När man då hittar en vandring som har utgångspunkt modevillan, är det ju ett måste att testa. När slingan sedan går runt en sjö är det en ”no brainer”, jag får se vad vi valde bort och Uno får bada på promenaden.
Väl framme vid den mystiska modevillan, inser vi snabbt att det är en villa som innehåller en klädaffär, så klart! Vi plockar fram ryggsäcken som, som vanligt innehåller långlina, mellanmål till hunden, första hjälpen och idag även kaffe till husse. Den här slingan var inte helt glasklart uppmärkt, men så snart man kommer till sjön är det inte helt svårt att navigera ändå. Det börjar med en kilometer asfaltspromenad, förbi ett fint radhusområde, med en bäck/flod med bryggor på ena sidan, innan ett koloniområde smyger sig emellan vattnet och gångvägen.
Strax kommer vi fram till en gammal industribyggnad där stigen svänger upp i skogen, vid ”månskärsfortet”. Jag vet inte vad jag förväntat mig, men fortet håller så låg profil att vi hinner gå halvvägs igenom innan jag fattar att det här är det. Undrar vad tanken var med ett fort på just den platsen?
Efter att ha tittat på cementförstärkta skyttegravar i ett par minuter vandrar vi vidare. Vi går en bit genom skogen, för att sedan komma ut i en synnerligen välbeställd villaförort.
Många fina hus och även en hög mänskliga fekalier i en buske vid busshållsplatsen. Här är det väldigt svårt att förstå hur man ska gå, så vi gjorde ett gäng avstickare ner mot vattnet för att hamna i återvändsgränder/bryggor/stigslut gång på gång. Tillslut tröttnade vi och följde helt sonika vägen en bit framåt. Efter många om och men hittade vi vart vi skulle gå och Uno stiftade bekantskap med en robotgräsklippare på vift. Han blev helt perplex och tokskällde ut den, innan han nosade på den och kanske förstod att den inte var levande. Här hittade vi ytterligare ett fort, som den här gången övervakade sjön. Dessvärre innehöll det även en orch med tillhörande hund som var fäst i ett dött träd och inte direkt socialiserad. Vi tog varvet runt och lämnade fortet utan att utforska det. Återigen undrar jag, varför ville man vakta en mindre insjö? Kanske någon som tycker om militärhistoria kan sprida ljus över det mysteriet?
Efter fortet som låg på en liten halvö, som inte hade någon bra badplats bar det brant uppåt och in i skogen. På en ytterst välkrattad 4m bred stig. Som löpte fram mitt i en sluttning ner mot vattnet.
Det fanns en del lovande klippor nedanför stigen, men med en nästan 40kg tung herre som får vattenfnatt var ett underlag av kottar och barr i 30 graders lutning inte att tänka på.
Istället fortsatte vi framåt, mot ett uttalat vägval, där man kan välja ifall turen ska bli 4km längre och också gå runt Tyresö Flaten. Precis innan bron över kanalen som sammanbinder sjöarna hittade vi en perfekt strand. Hunden fick bada, jag fick kaffe och tillsammans tittade vi fascinerat på en grupp kajakpaddlare som skulle ta sig igenom den smala passagen.
Några lastade om sig och resten låg och flöt utanför. Uno tyckte det var jättekonstigt. Men, vi kom fram till att det där med paddling måste vi testa bara han vuxit in i sig själv lite. Just nu är det si och så med tålamodet. Efter ett långt dopp vankades det mellanmål på gurka, morot och vasa sport knäckebröd. En favorit som inte blir gammal hos den hungrigaste hunden. Efter det lilla breaket var det dags att promenera vidare. Uno var fortfarande trött efter vår 15 km eskapad här om dagen, så det var inte ens ett alternativ att gå runt båda sjöarna idag. Vi slog en höger över bron och följde en fortfarande välkrattad stig nästan i skogsvägsstorlek. Efter en bit mynnade stigen ut i väg och en brant högersväng. Härifrån var det promenad i vägrenen på en förvisso pitoresk men fortfarande trafikerad väg. Så nu fick vi sköta oss. En salig blandning av hus, allt från små sommarstugor till gigantiska örnnästen i modern design kantade vägen. Återigen var det spartanskt skyltat och vi valde den enkla lösningen att följa samma väg så länge den gick i någorlunda rätt riktning. Efter en bit var det så dags att svänga höger ner mot sjön igen. Vi kom tillbaka till sjön i samband med att den blev den smala ån/floden vi följt på andra sidan tidigare. Även här hade varje tomt en egen liten brygga. Lite som i Trosa. Väldigt gulligt men verkade inte överdrivet utnyttjat här. I slutet av vägen passerade vi genom en fin park med ett utegym och lek/grillplats som var väldigt välskött. Sedan hade vi ett par hundra meter trottoarpromenad kvar till utgångspunkten och den väntande bilen. Summan av kardemumman är att det här var mer en asfaltstuggande promenad med lite skogsinslag än en vandring. Det var fint, men inte alls Unos, eller husses tepåse. Den här delen av Tyresö var fin, så vi måste nog tillbaka och prova övriga vandringar också, för att skapa oss en bättre uppfattning. Just den här promenaden gör vi nog inte igen, men kanske ifall man förlänger den med en sjö till vilket är en möjlighet.
Lämna ett svar