Vi lämnade hemmet under tunga moln och hoppades kunna undvika regnet genom att ta oss till andra sidan mälaren och Bromma/Blackeberg.
Väl på plats hade det inte börjat regna ännu men det var ingen fråga om det skulle börja utan när. Lite regn har inte hindrat oss tidigare och nu var vi här. Vi påbörjade vår 9 km promenad med ett besök på Kaananbadet, fint men inte särskilt inbjudande den här dagen.
Vi promenerade vidare och lämnade snart sjökanten för att snedda upp i skogen, lite oplanerat, då vi missade starten på spåret vi skulle följa.
Efter ett par hundra meters grusvägspromenad hittade vi till slut rätt ledmarkering och tog oss in i “skogen”.
Ganska smart markering på det här spåret.
En gul pilspets på brun botten, gör att man kan baka in en riktningsvisare i ledmarkeringen, när det behövs och den som sätter upp dem kommer ihåg vill säga. Det funkade delvis, men på vissa ställen har det glömts bort.
Uno var glad och nöjd att vara tillbaka i skogen och husse var nöjd över att få promenera utan att svettas floder, från början.
Stigen var väldigt tillrättalagd och bred. Riktig skogskänsla infann sig trots närheten till bebyggelse och vägar.
Under delar av den första biten gick man bredvid vägen, för att sedan smita in i skogen igen och få känslan av att vara i storskogen.
Efter en bit till kom vi till en liten sjö, där badet var upptaget av en andfamilj som blev matad, så vi höll avstånd och fortsatte vår promenad utan bad, vilket strax skulle visa sig inte spela någon roll.
Vi tog en snabb vatten och orienteringspaus, då markeringarna för första gången lyste med sin frånvaro, precis i en fyrvägskorsning. När vi väl hittat rätt stig fortsatte vi.
Blåbärsris och mossbevuxna stenhällar gav den där härliga känslan man får av att vara i skogen, samtidigt som stigen fortfarande var väldigt plan och tillfixad. Nu var det så fuktigt i luften att det bara var att välja om jag skulle bli blöt inifrån eller utifrån. Jag började med att satsa på att jag skulle bli mindre blöt genom att undvika regnjackan, vilket skulle visa sig vara en missbedömning. Uno tyckte att det var hög tid att klia sig lite på ryggen.
Samtidigt som vi passerade skjutbanan försvann ledmarkeringen för andra gången. Antingen skulle vi följa skogsvägen som gick åt ett håll som kändes fel, eller så skulle vi följa den obefintliga stigen över ängen, som såg ut att leda till ingenting.
Äventyrliga som vi är provade vi den mindre stigen först.
Vilket visade sig vara rätt. När vi passerat ängen och klivit in genom det minimala hålet i skogsranden, öppnade sig en bred stig upp för en backe.
Lukterna var många på den här promenaden och vädret satte ytterligare en dimension på det för Uno, som la i en ny växel och skulle forcera stigen för att komma vidare, eller så ville han bara bort från regnet.
I det här skedet av promenaden hade jag insett att det nog var bättre att bli blöt inifrån istället, då regnvätan kylde rejält. Så en snabb paus med vatten och grävande efter regnjackan gjorde att jag kunde börja bli varm igen.
Vi fortsatte framåt och kom snart fram till skogskanten, där stigen gick parallellt med en gata i utkanten av Vällingby. Sedan svängde vi vänster upp i skogen igen. Här hade skogen ändrat karaktär och promenaden gick genom en lätt lövskog med gott om utrymme mellan träden.
Efter ett tag passerade vi en ridskola och skogen ändrade åter igen skepnad. Nu gick promenaden över hällar bland tallar och blåbärsris.
Jag tror att Uno tröttnat lite på den tillrättalagda stigen och sökte egna äventyr, genom att gå i terrängen istället och hitta på roliga saker att göra.
Efter lärdomarna från tidigare regnpromenader på nakna hällar tog vi det lite piano på stenhällarna. Fler halkincidenter vill vi inte vara med om. Turen håller bara i sig till en viss gräns.
Vi tog oss över de snälla hällarna utan incidenter och kom ut ur skogen, riktigt blöta och sugna på att åka hem. Den sista biten av promenaden missade vi återigen ledmarkeringen och valde den enkla vägen längs strandkanten och en bred grusstig tillbaka till bilen.
Den här promenaden var trevlig men gav inte riktigt det där vi är ute efter, Hade vi inte varit genomsura hade det nog varit mysigt att ta en fika på Caféet precis vid badet, men nu ville vi bara in i bilen och åka hem för att torka.
Lämna ett svar