Efter att ha fått tipset att köpa boken ”Vandra i Stockholm” och bett alla jag känner om tips på nya vandringar var det hög tid att sätta planerna i verket. Vad kunde vara bättre än att beta av en av de få slingorna i Gömmarens naturreservat vi faktiskt inte gått ännu. Skatan är en 15 km lång rundslinga som sträcker sig genom hela reservatet. Vi har lixom aldrig kommit till skott och gått den. Vi har tagit delar av den i samband med andra promenader. Vi packade en dagsäck med vatten och lunch till hunden (det hör till att slafsa mat i ett blåbärssnår någonstans) och en termos kaffe och en macka till husse. Långlinan och en påse rostad blodpudding fick också följa med. Dagen till ära var det även dags att inviga de nyinköpta ”äventyrsskorna”
Det kommer en recension av både skor och inköpsställe snart. En 10 minuters bilfärd landade oss i bortändan av gömmaren (den västra änden) Här kan man parkera utan problem då den sidan inte är alls lika välbesökt som den andra sidan med badplatsen.
Idag var det dags, vi skulle ta den där ingången vi sneglat på så många gånger när vi gått runt sjön. Här går den svart/vit markerade stigen in i skogen via en spång. Vi har som sagt gått förbi massor med gånger och sneglat på den. Spången leder genom tät träskskog men efter ca 100m kom vi ut på andra sidan i en ljus och fin skog som sluttade lite uppåt.
Vi följde den välmarkerade stigen ett par kilometer.
Plötsligt kände vi igen oss båda två. Här brukar vi promenera med Unos bästa kompis Flora. Man såg hur Uno lyste upp av förväntan, då de inte setts på ett tag. Hon är på landet, så det blev ingenting med det. Men Uno tyckte trots bristen på kompis att det var superhärligt att promenera här. I vanliga fall har han inte tid att utforska skogen, då det är fullt fokus på bus och lek. två hundar i 40-kilosklassen gör kaos med undervegetationen i sin ta fatt lek. Lagom när vi kom farm till den plats vi vanligtvis brukar parkera på, var det dags för lunch. Istället för att gå rakt fram längs grusvägen, slog vi en skarp vänster upp för en brant backe.
När vi hittat en lagom avskild och fin plats att äta var det dags för lunch. Dagen till ära skulle vi också få in ett träningspass. Avslappning är nog det Uno är sämst på, han har alltid lite spring i benen och en tanke att se vad som finns bakom nästa hörn.
Han slängde, som vanligt, i sig sin lunch, dagen till ära serverad på en talrik av vitmossa (för att det ska ta lite längre tid att söka och äta). Lagom till han var klar hade jag fått ut min smörgås ur paketet. Ett par slick vatten och hunden ville iväg igen, som vanligt. Men idag var det vila som stod på menyn. Husse tog plats med ryggen mot en solig sten.
Efter 10 minuters vankande och stånkande resignerade han och la sig ner i mossan och lyckades faktiskt vara stilla i säkert 10 minuter till, vilken seger! Jag var supernöjd, en kopp kaffe sittandes mot en solstekt sten mitt i skogen är värt otroligt mycket, när man samtidigt kan klappa på sin bästa kompis blir den värd ännu mer. Det ska vi göra igen. När det faktiskt började krypa myror i brallorna, eller i alla fall på, var det dags att gå vidare. Vid ett tillfälle passerar stigen ett högt taggtrådsstängsel som omgärdar en stor tegelbyggnad, mitt i skogen. Jag antar att det är en byggnad i utkanten av Kungens Kurva, men låter det vara osagt. Annars ringlar sig den här väldigt breda stigen fram genom skogen och man delar den med joggare och bergscyklister. Vi blev faktiskt plingade två gånger, mitt i skogen.
Efter några kilometer passerar leden över brandgatan som går mellan Kungens kurva och Huddinge. En ypperlig sneakväg ifall man är cykelburen. På andra sidan vägen går leden i en säkert 4 kilometer vid båge innan den passerar tillbaka över brandgatan igen.
Väl påväg tillbaka mot utgångspunkten var vi vid det här laget både trötta och varma,
så när vi kom till mer välkända delar av skogen valde vi en alternativ väg som tog oss via det suveräna hundbadet som finns vid Gömmaren.
Uno fick sig ett välförtjänt dopp och jag en kopp kaffe till.
Efter den välbehövliga pausen tog vi den strandnära stigen istället för leden som går rakt genom skogen. Vill man ha en drygt 4 kilometer lång ”lagom” jobbig promenad är Gömmarrundan att rekommendera. Det är lite av en standardpromenad vid kortare lunchpauser hos oss.
Efter lite knappt fyra timmars promenad var vi tillbaka vid startpunkten och den parkerade bilen. Då hade vi hunnit med en skogslunch med ett välbehövligt skogsbad, ett rejält riktigt bad och ytterligare ett äventyr. Väl hemma var Uno väldigt nöjd att ta igen sig på garageuppfarten.
Lämna ett svar